orkar inte.
Skriver inte speciellt ofta längre, men det beror på att jag mår sjukt dåligt.
Har inte träffat pappa sen den 14 april och bara pratat med han EN gång i telen:(...
Plus att jag måste börja gå till Bup, pga olika saker- problembarn i know.
Så det kommer bli väldigt lite blogg framöver tror ajg... orkar inte blogga, orkar ingenting.
Har inte träffat pappa sen den 14 april och bara pratat med han EN gång i telen:(...
Plus att jag måste börja gå till Bup, pga olika saker- problembarn i know.
Så det kommer bli väldigt lite blogg framöver tror ajg... orkar inte blogga, orkar ingenting.
Livet är meningslöst.
Jag har stans största ångest, allt känns så jävla meningslöst, jag bara orkar inte!
Känner mig fet som fan, har säkert gått upp massor i vikt, ser iaf ut såå.. Jag vill bara lägga mig ner o gråta, orkar bara inte mera...
Jag står mittemellan mamma o pappa, jag älskar dom båda och vill verkligen inte välja en av dom bara...
Pappa vill att allt ska bli som innan allt, och mamma är 100% neg till det.
Jag vill träffa pappa men får inte för mamma o polisen, fucking idioter!!!
Livet är verkligen meningslöst, jag orkar inte.. Känner att jag faller neråt igen, pallar inte. Jag kommer inte ta mig upp igen, vet det... Ångesten kommer verkligen kväva mig snart.
Har mått illa flera dagar i rad nu, imorse när jag vaknade trodde jag seriöst att jag skulle spy.. Mådde PYTON!
Orkar inte skriva mera nu..
sry för usel uppdatering !
Känner mig fet som fan, har säkert gått upp massor i vikt, ser iaf ut såå.. Jag vill bara lägga mig ner o gråta, orkar bara inte mera...
Jag står mittemellan mamma o pappa, jag älskar dom båda och vill verkligen inte välja en av dom bara...
Pappa vill att allt ska bli som innan allt, och mamma är 100% neg till det.
Jag vill träffa pappa men får inte för mamma o polisen, fucking idioter!!!
Livet är verkligen meningslöst, jag orkar inte.. Känner att jag faller neråt igen, pallar inte. Jag kommer inte ta mig upp igen, vet det... Ångesten kommer verkligen kväva mig snart.
Har mått illa flera dagar i rad nu, imorse när jag vaknade trodde jag seriöst att jag skulle spy.. Mådde PYTON!
Orkar inte skriva mera nu..
sry för usel uppdatering !
Skriver av mig ångesten.
Det kommer en dag då inte ens jag orkar mer,
Den dagen är nära,
Då är det mig ni inte längre ser,
Så hör på nu alla nära o kära,
Jag älskar er förbannat,
Men själen slits ut av ständig plåga.
Jag har mist min livslåga.
Men se positivt,
Ni slipper lyssna på all min skit,
Ni kan ta itu med era egna problem.
Slippa ha mig där,
Jag bara förstör,
Tänk vilken dröm,
Att slippa ha mig nära.
Då behöver ni inte mig lära,
Vad som är rätt o fel,
Då kan ni gå er egen väg, slippa undra vad som gick snett för mig i livet.
För den dagen har jag tagit det stora klivet,
och lämnat allt bakom mig.
En sak måste ni förstå redan nu,
Allt som hänt i mitt liv är så jävla fel,
Jag kommer aldrig någonsin bli hel.
Så sluta nu o va sur,
En dag finns inte min mur,
Då kan ni göra vad fan ni vill,
snacka skit o allt.
Då kommer jag ta allting kallt,
För då kommer jag inte finnas mer.
Jag tar mig inte uppåt, sjunker bara ner.
Och även jag har en gräns som säger "stop".
Den gränsen är snart nådd, det är när jag inte orkar mer.
Ni måste förstå att det är allvar, inte alls någon lek.
Jag mår dåligt, men ska klara det utan er.
Ni ska inte behöva höra på mer,
Jag ska stänga allt inne, ni ska ej få se.
Ni kommer snart inte minnas vem den lilla flickan med trumpen min var,
För då är jag inte kvar,
Då kan ni förevigt mig glömma.
Jag ser inte längre färger eller ljus.
Allt jag ser är grått och svart.
Det finns inte något slut på den förbannade tunneln av sorg.
Jag lever här nere med ångest och demon,
En dag kommer jag färdas upp från det här mörka hålet,
Då kommer jag nå målet,
Ett liv utan smärta,
jag vill inte leva här nere längre med ett sorgfullt hjärta.
Men jag lovar er älsklingarna mina,
Min kärlek till er kommer aldrig sina.
Jag kommer aldrig sluta älska mina kära.
Dom står mig förevigt nära,
Död eller levande, jag kommer alltid älska er.
Även den dagen då jag inte orkar mer.
Jag vill inte förorsaka er smärta
Vill inte ge er ett trasigt hjärta,
Eller sänka er ner.
Men familj o vänner, tyvärr orkar jag inte mycket mer.
(c) en missbrukares dotter.
Den dagen är nära,
Då är det mig ni inte längre ser,
Så hör på nu alla nära o kära,
Jag älskar er förbannat,
Men själen slits ut av ständig plåga.
Jag har mist min livslåga.
Men se positivt,
Ni slipper lyssna på all min skit,
Ni kan ta itu med era egna problem.
Slippa ha mig där,
Jag bara förstör,
Tänk vilken dröm,
Att slippa ha mig nära.
Då behöver ni inte mig lära,
Vad som är rätt o fel,
Då kan ni gå er egen väg, slippa undra vad som gick snett för mig i livet.
För den dagen har jag tagit det stora klivet,
och lämnat allt bakom mig.
En sak måste ni förstå redan nu,
Allt som hänt i mitt liv är så jävla fel,
Jag kommer aldrig någonsin bli hel.
Så sluta nu o va sur,
En dag finns inte min mur,
Då kan ni göra vad fan ni vill,
snacka skit o allt.
Då kommer jag ta allting kallt,
För då kommer jag inte finnas mer.
Jag tar mig inte uppåt, sjunker bara ner.
Och även jag har en gräns som säger "stop".
Den gränsen är snart nådd, det är när jag inte orkar mer.
Ni måste förstå att det är allvar, inte alls någon lek.
Jag mår dåligt, men ska klara det utan er.
Ni ska inte behöva höra på mer,
Jag ska stänga allt inne, ni ska ej få se.
Ni kommer snart inte minnas vem den lilla flickan med trumpen min var,
För då är jag inte kvar,
Då kan ni förevigt mig glömma.
Jag ser inte längre färger eller ljus.
Allt jag ser är grått och svart.
Det finns inte något slut på den förbannade tunneln av sorg.
Jag lever här nere med ångest och demon,
En dag kommer jag färdas upp från det här mörka hålet,
Då kommer jag nå målet,
Ett liv utan smärta,
jag vill inte leva här nere längre med ett sorgfullt hjärta.
Men jag lovar er älsklingarna mina,
Min kärlek till er kommer aldrig sina.
Jag kommer aldrig sluta älska mina kära.
Dom står mig förevigt nära,
Död eller levande, jag kommer alltid älska er.
Även den dagen då jag inte orkar mer.
Jag vill inte förorsaka er smärta
Vill inte ge er ett trasigt hjärta,
Eller sänka er ner.
Men familj o vänner, tyvärr orkar jag inte mycket mer.
(c) en missbrukares dotter.
Deprimerad.
Nu har pappa vart hemma två gånger idag. Fast nu är han ute igen, under tiden han vart borta hade han pundat. Förvånad? Det är inte jag.... Jag bara känner att ju längre tid det går ju mer sugs jag ner. Har mått okej i flera dagar nu, men sen igår har jag bara sugits längre o längre ner. Fy fan, mår inte alls bra, allt känns bara mörkt. Känns som om någon försöker kväva mig, som om jag är instängd i nån fucking liten jävla låda utan luft. Jag förstår seriöst inte hur jag ska klara av att bli normal igen, jag faller bara neråt hela tiden. För varje steg jag tar framåt tar jag tre bakåt igen. Jag hatar att jag "tillåtit" mig själv att hamna så här långt ner i skiten. Jag hatar att omgivningen inte öppnade sina ögon tidigare, redan 2005 mådde jag dåligt, men omgivningen blundade och insåg först 2007 att jag faktiskt har problem. All kontroll över mig, vad tror ni jag själv tog kontroll över maten för?! (att jag sedan förlorade den till Herr Ångest o Bror Demon är en helt annan sak). Slutar man äta, det är då folk inser att man kan ju faktiskt ha promlem, men det är först när det gått alldeles för långt som folk reagerar. Om man känner en person behöver inte personen säga hur den mår, för känner man den så ser man i ögonen hur en person mår. Jag har kompisar och några få vuxna som ser om jag ljuger när jag säger att jag mår bra. Men om jag ler, och låtsas att allt är okej, då har jag inte längre promlem, för om man mår skit kan man ju inte le, det är vad alla tror. Men what a fuck öppna ögonen och SE! Min faster o kusin (o EN kompis) är dom enda vad jag vet som känner mig tillräkligt bra för att oavsett vad jag säger, hur mkt jag än ler så ser dom hur det egentligen är. Vet ni varför? Dom tittar i mina ögon och ser bortom det falska jag målat upp. Dom ser om mina ögon tindrar någorlunda som dom gjorde innan min pappa blev ett svin, innan mitt liv började styras av ångest. Ser dom den livslågan vet dom att jag mår "bra", ser dom den inte så vet dom att jag inte mår bra den dagen.
Bara så ni vet- Pressa aldrig mig till att prata, gör ni det drar jag mig bara bort o sluter mig. Låt mig komma själv om jag vill prata, jag säger det jag vill, tjata aldrig om mer. För då är det sista gången jag vänder mig till er.
Det är nånting jävligt många måste tänka på, pressa aldrig någon att prata, personen pratar själv när den känner för det. Låter du personen säga så mkt den vill o att du sen inte kräver mer får personen förtroende för dig- förstör det då inte genom och snacka om problemen eller sånt personen pratat med dig om.
Att skolan börjar på måndag igen är nog en stooor bidragande orsak till att jag mår skit. Har inte varit där på fem veckor (2 veckor prao, 1 lov, 2 veckor sjuk), så jag har skit mkt att ta igen o då hamnar jag under stress o gör jag det mår jag så fucking dåligt så det är inte sant. Jag kommer gå under o få sån jävla ångest att jag bara vill dö. Det har hänt tidigare så jag vet vad jag har att "vänta" ser framemot det inte alls ett dugg!
Nu ska jag ta tag i mitt liv, så att jag inte blir som pappa.
Bara så ni vet- Pressa aldrig mig till att prata, gör ni det drar jag mig bara bort o sluter mig. Låt mig komma själv om jag vill prata, jag säger det jag vill, tjata aldrig om mer. För då är det sista gången jag vänder mig till er.
Det är nånting jävligt många måste tänka på, pressa aldrig någon att prata, personen pratar själv när den känner för det. Låter du personen säga så mkt den vill o att du sen inte kräver mer får personen förtroende för dig- förstör det då inte genom och snacka om problemen eller sånt personen pratat med dig om.
Att skolan börjar på måndag igen är nog en stooor bidragande orsak till att jag mår skit. Har inte varit där på fem veckor (2 veckor prao, 1 lov, 2 veckor sjuk), så jag har skit mkt att ta igen o då hamnar jag under stress o gör jag det mår jag så fucking dåligt så det är inte sant. Jag kommer gå under o få sån jävla ångest att jag bara vill dö. Det har hänt tidigare så jag vet vad jag har att "vänta" ser framemot det inte alls ett dugg!
Nu ska jag ta tag i mitt liv, så att jag inte blir som pappa.
