I give up this shit.
Vad som än händer och sker, så älskar jag dig pappa innerst inne,
Men även om du inte mot mig knappt längre ler,
Så är det nu jag vänder på klacken och går.
Orkar inte såras mer av dig, pappa.
Du är borta ur mitt liv, finns kvar som ett suddigt smärtsamt minne.)
Jag ger upp nu. Tänker inte fortsätta hoppas på att du ska bli den pappa du en gång var- den pappa jag vill ha!
Grattis, du har just förlorat din förstfödda dotter. Känns väl underbart, va?! Du har fått som du vill nu.
Stänger av allting nu, jag orkar fan inte mer.
"Utsidan skrattar, låtsas o ler, insidan gråter, bönar och ber."
Men även om du inte mot mig knappt längre ler,
Så är det nu jag vänder på klacken och går.
Orkar inte såras mer av dig, pappa.
Du är borta ur mitt liv, finns kvar som ett suddigt smärtsamt minne.)
Jag ger upp nu. Tänker inte fortsätta hoppas på att du ska bli den pappa du en gång var- den pappa jag vill ha!
Grattis, du har just förlorat din förstfödda dotter. Känns väl underbart, va?! Du har fått som du vill nu.
Stänger av allting nu, jag orkar fan inte mer.
"Utsidan skrattar, låtsas o ler, insidan gråter, bönar och ber."
Han är hemma!!
Nu är det nåt som slagit slint i pappas huvud, han hittade hem:O! DET är riktigt ovanligt att den mannen hittar hem två gånger på en dag!! Undra om han köpt karta o kompass så han hittar hem:S:P?
Pallar inte skriva ett längre inlägg idag:P
Pallar inte skriva ett längre inlägg idag:P
Deprimerad.
Nu har pappa vart hemma två gånger idag. Fast nu är han ute igen, under tiden han vart borta hade han pundat. Förvånad? Det är inte jag.... Jag bara känner att ju längre tid det går ju mer sugs jag ner. Har mått okej i flera dagar nu, men sen igår har jag bara sugits längre o längre ner. Fy fan, mår inte alls bra, allt känns bara mörkt. Känns som om någon försöker kväva mig, som om jag är instängd i nån fucking liten jävla låda utan luft. Jag förstår seriöst inte hur jag ska klara av att bli normal igen, jag faller bara neråt hela tiden. För varje steg jag tar framåt tar jag tre bakåt igen. Jag hatar att jag "tillåtit" mig själv att hamna så här långt ner i skiten. Jag hatar att omgivningen inte öppnade sina ögon tidigare, redan 2005 mådde jag dåligt, men omgivningen blundade och insåg först 2007 att jag faktiskt har problem. All kontroll över mig, vad tror ni jag själv tog kontroll över maten för?! (att jag sedan förlorade den till Herr Ångest o Bror Demon är en helt annan sak). Slutar man äta, det är då folk inser att man kan ju faktiskt ha promlem, men det är först när det gått alldeles för långt som folk reagerar. Om man känner en person behöver inte personen säga hur den mår, för känner man den så ser man i ögonen hur en person mår. Jag har kompisar och några få vuxna som ser om jag ljuger när jag säger att jag mår bra. Men om jag ler, och låtsas att allt är okej, då har jag inte längre promlem, för om man mår skit kan man ju inte le, det är vad alla tror. Men what a fuck öppna ögonen och SE! Min faster o kusin (o EN kompis) är dom enda vad jag vet som känner mig tillräkligt bra för att oavsett vad jag säger, hur mkt jag än ler så ser dom hur det egentligen är. Vet ni varför? Dom tittar i mina ögon och ser bortom det falska jag målat upp. Dom ser om mina ögon tindrar någorlunda som dom gjorde innan min pappa blev ett svin, innan mitt liv började styras av ångest. Ser dom den livslågan vet dom att jag mår "bra", ser dom den inte så vet dom att jag inte mår bra den dagen.
Bara så ni vet- Pressa aldrig mig till att prata, gör ni det drar jag mig bara bort o sluter mig. Låt mig komma själv om jag vill prata, jag säger det jag vill, tjata aldrig om mer. För då är det sista gången jag vänder mig till er.
Det är nånting jävligt många måste tänka på, pressa aldrig någon att prata, personen pratar själv när den känner för det. Låter du personen säga så mkt den vill o att du sen inte kräver mer får personen förtroende för dig- förstör det då inte genom och snacka om problemen eller sånt personen pratat med dig om.
Att skolan börjar på måndag igen är nog en stooor bidragande orsak till att jag mår skit. Har inte varit där på fem veckor (2 veckor prao, 1 lov, 2 veckor sjuk), så jag har skit mkt att ta igen o då hamnar jag under stress o gör jag det mår jag så fucking dåligt så det är inte sant. Jag kommer gå under o få sån jävla ångest att jag bara vill dö. Det har hänt tidigare så jag vet vad jag har att "vänta" ser framemot det inte alls ett dugg!
Nu ska jag ta tag i mitt liv, så att jag inte blir som pappa.
Bara så ni vet- Pressa aldrig mig till att prata, gör ni det drar jag mig bara bort o sluter mig. Låt mig komma själv om jag vill prata, jag säger det jag vill, tjata aldrig om mer. För då är det sista gången jag vänder mig till er.
Det är nånting jävligt många måste tänka på, pressa aldrig någon att prata, personen pratar själv när den känner för det. Låter du personen säga så mkt den vill o att du sen inte kräver mer får personen förtroende för dig- förstör det då inte genom och snacka om problemen eller sånt personen pratat med dig om.
Att skolan börjar på måndag igen är nog en stooor bidragande orsak till att jag mår skit. Har inte varit där på fem veckor (2 veckor prao, 1 lov, 2 veckor sjuk), så jag har skit mkt att ta igen o då hamnar jag under stress o gör jag det mår jag så fucking dåligt så det är inte sant. Jag kommer gå under o få sån jävla ångest att jag bara vill dö. Det har hänt tidigare så jag vet vad jag har att "vänta" ser framemot det inte alls ett dugg!
Nu ska jag ta tag i mitt liv, så att jag inte blir som pappa.
Nu ska han ut ur våra liv+ dikter....
En far, det är han som finns där för dig.
En far, det är han, den första killen i ditt liv.
En far, det är han som gör allt för att du ska må bra.
En far, det är han som gör livet till en lek.
En far, det är han som skyddar sin prinsessa från världens smärta.
En far, det är han, killen som älskar dig för den du är.
En far, det är han som är stolt över den du är.
En far, det är han som offrar allt för dig.
En far, det är inte han som sviker.
En far, det är inte han som drar.
En far, det är inte han som gör att du mår skit.
En far, det är inte han som gör att du får kämpa för att ta ett enda andetag.
En far, det är inte han som skiter fullkomligt i dig och ditt liv.
En far, det är inte han som inte märker ett dugg.
En far, det är inte han som aldrig sätter dig i första rum.
En far, det är något jag inte längre har.
(c) copyright "en missbrukares dotter"
Nu ska han äntligen bort. Mamma har bestämt sig, hon ska ta ut skilsmässa!
Känns skönt men så konstigt. Pappa är liksom ingenting utan oss. Han har ingenstans att ta vägen (inget fast boende iafa), inga pengar till mat (det kan han ju ordna men ändå), ingenstans där han har sin säng, sina grejer o sina kläder. Trots att han svikit mig och fått mig att hamna så jävla långt nere i deprissionerna så är han ändå min pappa. Hur dåligt han än får mig må, vad han än gör älskar jag honom så enormt!
"Ett barn som blir kränkt slutar inte älska sin förälder-
det slutar älska sig själv". så sant alltså!
Får så dåligt samvete av att tänka på att min pappa kommer bli en "hemlös". Att min pappa inte kommer ha ett skit. Det får mig att gråta och bara vilja försvinna.
En sak jag undrar över jämt, är varför pappa valde bort mig?
Vad jag gjorde för fel som fick honom att börja älska drogerna mer än mig, vad jag gjorde som fick honom att lämna o överge mig. Jag vet inte längre om han älskar mig eller om han bara ser mig som en jobbig börda han aldrig borde skaffat.
Jag tror att han ångrade att han spolade bort mammas ppiller och sedan gjorde henne på smällen. Nu nästan 15 år senare måste han ångra det djupt eftersom han inte klarar av att vara i min eller min systers närhet långa stunder.
Hade inte vi funnits hade han kunnat leva sitt liv utan att veta att hans barn sitter hemma och grubblar på varför deras pappa hatar dom så.
Pappa, jag har inte sett dig på snart två dagar igen. Vad gör du egentligen?!
Varför pappa?
Pappa? Du har sagt att du älskar mig..
Varför visar du det då inte? Du bara sviker, sårar.
Får mig att gråta.
Varje gång du lovar något, sedan sviker drar jag mig mer, mer bort från dig.
När jag var liten sa du med stolthet på rösten
?Hon är pappas flicka!?.
Då var jag stolt, glad över att vara din lilla flicka.
Nu är det många år sedan du sa något med stolthet på rösten. En flicka på 14 år ska inte behöva klara sig utan en pappa.
Pappa? Varför ljuger du för mig?
Säger att du ska bättra dig, vara hemma med oss mera.
Du bara ljuger hela tiden! Jag orkar verkligen inte mera!!
Du säger åt mig att sluta kaxa, skrika, bete mig normalt.
Men pappa, jag beter mig normalt.
Det är du som fått mig att bli den jag är idag.
Jag måste vara hård, kaxig för det är jag som måste vara stark.
Det är jag som får trösta mamma, lillasyster när dom är ledsna och
det är du som sårat dom.
Eftersom du inte älskar oss kan du lika gärna gå!
Du är ändå död för mig.. Nästan iallafall.
För kärlek dör av svek.
(c) copyright "en missbrukares dotter"
En far, det är han, den första killen i ditt liv.
En far, det är han som gör allt för att du ska må bra.
En far, det är han som gör livet till en lek.
En far, det är han som skyddar sin prinsessa från världens smärta.
En far, det är han, killen som älskar dig för den du är.
En far, det är han som är stolt över den du är.
En far, det är han som offrar allt för dig.
En far, det är inte han som sviker.
En far, det är inte han som drar.
En far, det är inte han som gör att du mår skit.
En far, det är inte han som gör att du får kämpa för att ta ett enda andetag.
En far, det är inte han som skiter fullkomligt i dig och ditt liv.
En far, det är inte han som inte märker ett dugg.
En far, det är inte han som aldrig sätter dig i första rum.
En far, det är något jag inte längre har.
(c) copyright "en missbrukares dotter"
Nu ska han äntligen bort. Mamma har bestämt sig, hon ska ta ut skilsmässa!
Känns skönt men så konstigt. Pappa är liksom ingenting utan oss. Han har ingenstans att ta vägen (inget fast boende iafa), inga pengar till mat (det kan han ju ordna men ändå), ingenstans där han har sin säng, sina grejer o sina kläder. Trots att han svikit mig och fått mig att hamna så jävla långt nere i deprissionerna så är han ändå min pappa. Hur dåligt han än får mig må, vad han än gör älskar jag honom så enormt!
"Ett barn som blir kränkt slutar inte älska sin förälder-
det slutar älska sig själv". så sant alltså!
Får så dåligt samvete av att tänka på att min pappa kommer bli en "hemlös". Att min pappa inte kommer ha ett skit. Det får mig att gråta och bara vilja försvinna.
En sak jag undrar över jämt, är varför pappa valde bort mig?
Vad jag gjorde för fel som fick honom att börja älska drogerna mer än mig, vad jag gjorde som fick honom att lämna o överge mig. Jag vet inte längre om han älskar mig eller om han bara ser mig som en jobbig börda han aldrig borde skaffat.
Jag tror att han ångrade att han spolade bort mammas ppiller och sedan gjorde henne på smällen. Nu nästan 15 år senare måste han ångra det djupt eftersom han inte klarar av att vara i min eller min systers närhet långa stunder.
Hade inte vi funnits hade han kunnat leva sitt liv utan att veta att hans barn sitter hemma och grubblar på varför deras pappa hatar dom så.
Pappa, jag har inte sett dig på snart två dagar igen. Vad gör du egentligen?!
Varför pappa?
Pappa? Du har sagt att du älskar mig..
Varför visar du det då inte? Du bara sviker, sårar.
Får mig att gråta.
Varje gång du lovar något, sedan sviker drar jag mig mer, mer bort från dig.
När jag var liten sa du med stolthet på rösten
?Hon är pappas flicka!?.
Då var jag stolt, glad över att vara din lilla flicka.
Nu är det många år sedan du sa något med stolthet på rösten. En flicka på 14 år ska inte behöva klara sig utan en pappa.
Pappa? Varför ljuger du för mig?
Säger att du ska bättra dig, vara hemma med oss mera.
Du bara ljuger hela tiden! Jag orkar verkligen inte mera!!
Du säger åt mig att sluta kaxa, skrika, bete mig normalt.
Men pappa, jag beter mig normalt.
Det är du som fått mig att bli den jag är idag.
Jag måste vara hård, kaxig för det är jag som måste vara stark.
Det är jag som får trösta mamma, lillasyster när dom är ledsna och
det är du som sårat dom.
Eftersom du inte älskar oss kan du lika gärna gå!
Du är ändå död för mig.. Nästan iallafall.
För kärlek dör av svek.
(c) copyright "en missbrukares dotter"
En "vanlig" dag.
Länge sen jag skrev nu.. Har bara inte pallat=/.
Pappa är fortfarande samma svin, som tidigare o mamma står fortfarande ut (fattar det inte, sååå idiotiskt att stå ut med nåt sånt lixom:S). Mamma gav honom bankomat kortet så att han kan handla, honom kan man inte ge ett sånt kort för då tar det inte lång tid innan han har brännt upp alla pengar. Men min mamma är inte känd för att vara smart när det gäller pappa precis:s. Själv ligger jag hemma med magsjuka o feber, trevlig helg, inte alls:P
Förra veckan fick jag och syrran "fly" hemmifrån, pappa blev kollad på stan med Horan och mamma blev vansinnig, till henne har han ju sagt att dom inte har kontakt- men som vanligt ljuger han ju!! Så mamma ringde min moster som kom o tsm åkte dom till knarkarkvarten där hon bor och vet ni vem som var i Horans lägenhet? Jo, pappa såklart. Mamma o Horan rök ihop totalt o pappa stack. Syrran o jag satt hemma o så ringer min moster o säger att vi inte får öppna dörren för någon, inte ens pappa. Jag fattade noll, men lyssnade på det hon sa. Han var tydligen pundig (han hade pumpat i sig amfetamin) o galen för mamma hade tagit hans nyckel ifrån honom. Sen när mamma o moster kom hem så frågar hon om jag o syrran vill åka till våran faster, det ville vi så mamma ringde henne (dom har inte snackat på 2 år så det var jävligt tufft av henne att göra det!!) o min underbara faster kastar sig i bilen direkt för o hämta mig o syrran. Hon är underbar, hon ställer upp till 10000000%, spelar ingen roll om jag skulle ringa mitt i natten, hon skulle komma o hämta mig iafa (hon har hämtat mig några gånger tidigare när jag brytit ihop). Så då åkte vi dit, var där tills i söndags. Under tiden vi vart borta, hade det "löst" sig någorlunda hemma o pappa har snackat massor med mamma (o jag tror inte på ett skit av det han sagt).
Nu får vi se hur dte utvecklar sig, mamma har iafa tvingat mig o börja på eleonoragruppen. Jag som hatar psykologer, o allt sånt skit. Dom lyssnar inte o håller aldrig käften, (ja, jag har erfarenhet från 2 olika ställen o ingen av dom har vart tyst om det jag sagt, så jag är huuuur anti som helst).
Ajja nu ska jag röka o sen ska jag massera mamma. (o vänta på att pappa kommer hem).
Pappa är fortfarande samma svin, som tidigare o mamma står fortfarande ut (fattar det inte, sååå idiotiskt att stå ut med nåt sånt lixom:S). Mamma gav honom bankomat kortet så att han kan handla, honom kan man inte ge ett sånt kort för då tar det inte lång tid innan han har brännt upp alla pengar. Men min mamma är inte känd för att vara smart när det gäller pappa precis:s. Själv ligger jag hemma med magsjuka o feber, trevlig helg, inte alls:P
Förra veckan fick jag och syrran "fly" hemmifrån, pappa blev kollad på stan med Horan och mamma blev vansinnig, till henne har han ju sagt att dom inte har kontakt- men som vanligt ljuger han ju!! Så mamma ringde min moster som kom o tsm åkte dom till knarkarkvarten där hon bor och vet ni vem som var i Horans lägenhet? Jo, pappa såklart. Mamma o Horan rök ihop totalt o pappa stack. Syrran o jag satt hemma o så ringer min moster o säger att vi inte får öppna dörren för någon, inte ens pappa. Jag fattade noll, men lyssnade på det hon sa. Han var tydligen pundig (han hade pumpat i sig amfetamin) o galen för mamma hade tagit hans nyckel ifrån honom. Sen när mamma o moster kom hem så frågar hon om jag o syrran vill åka till våran faster, det ville vi så mamma ringde henne (dom har inte snackat på 2 år så det var jävligt tufft av henne att göra det!!) o min underbara faster kastar sig i bilen direkt för o hämta mig o syrran. Hon är underbar, hon ställer upp till 10000000%, spelar ingen roll om jag skulle ringa mitt i natten, hon skulle komma o hämta mig iafa (hon har hämtat mig några gånger tidigare när jag brytit ihop). Så då åkte vi dit, var där tills i söndags. Under tiden vi vart borta, hade det "löst" sig någorlunda hemma o pappa har snackat massor med mamma (o jag tror inte på ett skit av det han sagt).
Nu får vi se hur dte utvecklar sig, mamma har iafa tvingat mig o börja på eleonoragruppen. Jag som hatar psykologer, o allt sånt skit. Dom lyssnar inte o håller aldrig käften, (ja, jag har erfarenhet från 2 olika ställen o ingen av dom har vart tyst om det jag sagt, så jag är huuuur anti som helst).
Ajja nu ska jag röka o sen ska jag massera mamma. (o vänta på att pappa kommer hem).
